Vi är nu snart hemma i Mälaren igen efter några år i medelhavet. Förra hösten, alltså 2022 påbörjade vi hemresan från port St Louise via Rhone och kanalerna. Vi visste redan då att det var för lite vatten i kanalerna uppåt norra Frankrike och planerade för att övervintra NORA, en Linjett 35 med 1,75m djupgående. på land i St Jean de Losne. Vi anlitade H20 där och kostade på inomhusförvaring, frostfritt. Ganska dyrt och om det var värt pengarna får vi nog aldrig veta, vi vill dock inte riskera att något skulle frysa sönder. Allt fungerade i alla fall när vi kom tillbaka i början av April i år.
Nu har vi tagit oss igenom 275 slussar, ett hebeverk och korsat Östersjön på vår väg hemåt och planerar hemkomst på söndag, nästan på pricken 5 år efter att vi seglade iväg.En fin resa, men överaskande kallt. I stort sett hela vägen upp till Kalmar har det blåst Nord-Ost med ca 10 grader varmt i både luft och vatten. Nu har det äntligen vänt och solen hälsar oss välkomna hem till skärgården.
Det jag egentligen tänkte skriva om är statusen på Franska kanaler. Jag har skrivit en del rapporter tidigare om kanal Bougogne-Champagne och Canal de Marne au Rhin, här på forumet. Vår avslutande reflektion är att vi undrar om det överhuvudtaget kommer gå att gå med segelbåt, dvs båt med djup köl, till eller från Medelhavet framöver.
Vi planerade alltså vår resa så att vi skulle ta Frankrikes kanaler mellan Saone och Mosel fyllda med vårflod. Det var tur det. Det var på centimetern att vi kom igenom vissa passager, trots att det var bräddfullt i kanalerna för det mesta. Jag skriver "för det mesta" då det trots att vattenståndet var så högt att det oftast bräddade över slussportarna, vid vissa sträckor av någon anledning var sänkt med 2-3-4 dm. Det var inget vi kunde få någon iformation om, och frågade vi VNF-personalen på plats visste inte de heller. "Någon har bestämt... ". Och generellt har vi haft väldigt svårt att hitta aktuell information om vattennivån i kanalerna. På VNF-s hemsida kan man se läget i reservoarerna men vi lyckades inte läsa ut hur det såg ut i kanalerna. De mycket vänliga och hjälpsamma VNF-medarbetarna kunde heller inte ge någon info om något annat än just deras lilla delsträcka av kanalen. Organisationen verkar starkt decentraliserad på VNF. Men som sagt, mycket vänliga och hjälpsamma med att fylla på när vi fastnade.
Vi hade tänkt ta närmaste vägen från Saone via Canal de Vosquez. Den var tyvärr tömd då det gjorts reparationsarbeten på dess reservoardamm, och kanalen i princip blivit torrlagd. Därför en extratur på ca 100 slussar och en dryg vecka via canal Bourgogne-Champagne och canal de la Marne au Rhine för att komma till Toul och ansluta på Mosselle. Prognosen sa att den skulle öppna i slutet av maj, jag vet tyvärr inte aktuell status av ovan nämnda anledningar.
De kanaler vi tog har garanterat djup på 1,8 som minst, och med vårflod borde det gå bra. Det gjorde det också, för det mesta. Men även om det fanns vattendjup så var de svårt igenväxta med vattenväxter. Det gick OK där det var minst 2 m djupt, men där det var mindre än så släpade vi kölen bland växternas rötter så att farten sakta sjönk ner till i stort sett stillastående. Då var det till att backa några meter så att "hölasset" runt köl och roder släppte. Sedan köra några hundra meter till innan det var dags igen.
Hur ska det gå i sommar? En man vi pratade med bodde intill kanalen nära högpunkten, tunneln Mauvages. Han kunde berätta att kanalen där varit helt torrlagd förra sensommaren. Han berättade också att dagen innan vi passerade var vattnet nere på bara en halv meter utanför hans hus! Det var troligen för att vi och några båtar till stod på grund längre ner och VNF-arna släppte på uppifrån kanalen tills det nästan tog slut. Men med vetskap om att vi skulle vidare uppåt hade de nu släppt på från reservoaren. Hjälpsamma som sagt, men det förutsätter fyllda reservoarer och det kommer inte finnas efter sommaren. Just nu är de fyllda 60-80% och det är alltså i vårfloden.
Och om inte VNF gör en stor rensningsinsatts och får bort mycket av vattenväxterna kommer enbart växtligheten göra det mycket svårt att gå med köl kanalvägen. Lägg där till kommande vattenbrist så undrar jag hur det ska gå i framtiden. Det är förståss stor skillnad att ha en kanalbåt som sticker knappt en meter, som saknar köl. Då glider man lätt ovanpå "gräsmattan". Och kanalbåtar är ju merparten av båtarna som trafikerar här, både egnahemsbåtar och hyrbåtar så jag vet inte hur mycket möda VNF lägger på kanalunderhåll. Vi är dock mycket glada att vi kom igenom med båt och besättning genom alla sträckor och slussar. Väl ute på Moselle var det sedan lätt medåka upp till Rhen, Tyska kanaler, Elbe, och så småningom Trave och Östersjön.
Nu är vi snart hemma igen efter vårt äventyr. Hoppas mina farhågor ovan kommer på skam och att ni som sätter iväg också lyckas komma igenom, även om ni har en köl under båten. Segla vackert!
/ sy NORA genom Pär och Gabriella Wessman
