Förra sommaren valde vi att stanna på land på grund av COVID-restriktionerna. Denna sommar ville vi göra ett nytt försök, men planeringen var inte helt enkel, inte minst med tanke på alla snabba vändningar. Kontaktade ombuden längs vägen i mitten av april för att försöka få råd om hur vi ska tänka:
Lagos – svarade efter tre minuter! Avrådde från att segla.
Tarragona – mejlet studsade tillbaka, okänd mejladress
Roda de Bará – mejlet gick igenom, men inget svar (fel position på kartan)
Torrevieja – mejlet gick igenom, men inget svar
Mallorca – mejlet studsade tillbaka, okänd mejladress
Menorca – mejlet studsade tillbaka, okänd mejladress
Inser att det inte är enkelt att hålla reda på alla ombud, men det är lite oroande att hälften av de jag försökte kontakta har fel mejladresser. Hade för mig att Henrik Olsson i Vigo var ombud, men finns inte med på kartan. Han svarade snabbt. Vad ska vi med ombuden till när de ändå inte är till någon nytta?
Nåväl, vi bestämde oss för att segla och lösa problemen på vägen. Kastade loss från Ile d'Yeu i Frankrike i måndags och kom fram till Viviero onsdag eftermiddag efter 300 fantastska distansminuter på Biscaya. Delfiner i natten i mareld var en ny upplevelse. Väl framme i Viviero gick vi till hamnkontoret med en viss ångest, men det ställdes inte en enda fråga om PCR-test eller vaccination. Däremot var det viktigt att de fick veta motorfabrikat och styrka. De vanliga skeppspappren och pass för alla ombord var allt som behövdes. Vid kontakt med marinan i Porto fick vi svaret att de kräver samma sak. Det är alltså betydligt enklarae att resa i denna del av Europa med egen båt än med flyg. Ta med gott om munskydd, det är alla noga med.
Uppdatering – Inga problem i Portugal heller.