Idag måste jag ge lite upprättelse till VNF och canal de la Marne au Rhine.
Det började i den hårt igenväxta hamnen Ligny där vi inte kom intill ens en annan båt. Men med slussplanka från vår stäv kom vi över till dem och kunde handla dagens baguetter.
Vi nio kastde vi loss och segade oss genom sjögräset och leran fram till slussen. Det var lite lättare än igår för VNF hade släppt på mer vatten, ca 1 dm. Det gör stor skillnad. De första slussarna och kanaldelarna var visserligen inte fulla med vatten, men saknade inte flera dm som igår. Och efter fem -sex slussar uppå fanns det vatten upp till portarnas krön. Underbart. innan dess studsade vi en gång på botten och fortfarande var vissa sträckor mycket beväxta. Men det bättrade sig och efter tiotalet slussar ändrades karaktären så att det var friskt vatten, mycket lite beväxning och ett finnt flyt. Vi gjorde 22 slussar innan vi stannar strax före sluss nr 1, den sista innan tunneln Mauvages. Här finns en fin flytponton att förtöja vid, med fri vattenkran.
Denna sträcka är också den vackraste sträckan överhuvudtaget, sedan vi startade i Port st Louis. OK, Solen har skinit lite grann, det gör ju sitt. Och allt blir vackarare med vatten under kölen. Det senare gäller ju hela livet, eller hur. Men ett böljande landskap där kanalen slingrar sig runt kullarna. Kanalen måste ju följa höjdkurvan förutom just vid slussar då den stegar upp. Myckel fågelkvitter och rovfågel också runt kanalen. Vi trivs och tackar VNF allra ödmjukast för att de fyllde upp kanalen med vatten under natten.
Vid sluss nr 5, en av de sista alltså, pratade vi med en man som bodde bredvid slussen. Han kunde berätta att det igår var tomt i den sluss vi nu gick up i. Tomt i kanalen. De hade alltså tömt denna del för att fylla på längre ner där vi och flera plöjde i leran. De gjorde vad de kunde då. Eller vad de fick. Nu hade antagligen någon chef sagt OK till att öppna en del från resovoaren och inte bara ta från kanalsystemet. Med den vetskapen förstår vi också hur de kunde vara så lugna när vi satt fast och ringde och sa att vi tar natt utan att komma in till kanten. "Det är OK, det kommer ingen båt uppifrån" svarade de och vi trodde de mest ville lugna oss. Men det var alltså helt tömt för bland annat vår skull.
Så på något sätt känns det bra att det finns folk på VNF att ringa till när det tjorvar till sig. Och att de faktiskt gör vad de kan, och det gör skillnad. 22 slussar blev det idag.
Imorgon tar vi den andra långa tunneln, 4,9 km denna gång, får se hur det blir.
